Ricarda
Ni som kanske inte vet vem Ricarda (Ricki) är ska jag berätta det för er här i ett långt inlägg!
Ricki stod på ridskolan jag red på. Jag red i ryttarsattsningen (rs) man har samma ponny hela tiden och red 1 dressyr och 1 hoppning i veckan också fick vi ut och tävla lokalt. Till en början red jag ju b-ponny eftersom jag var runt 10 när det startade. Sedan blev jag äldre osv. Så red jag en d-ponny som heter Romeo, skitfin ponny gillade honom mycket. Men sedan så blev han halt, då fick jag rida en annan ponny Puck litegranna. Så red en tjej i min grupp Ricki, och sedan sa Anneli (ridlärare) att jag borde testa henne. Så gjorde jag det och gillade henne. Sedan fick jag henne i rs. Hon var inte så jätteglad i boxen om man säger så, jag tror inte hon trivdes alls på stallet. Så eftersom hon var så jäkla sur i boxen och hon var hur fin somhelst så skulle stallet sälja henne.
Jag ville så gärna ha henne, jag tjatade och tjatade. Sedan började det närma sig jul och hon var inte såld ännu. Sedan sa mamma att jag skulle få en foderponny, som hette Goliath. Det blev jag såklart glad över också, men ville ju hellre ha Ricki. Jag skulle alltså få hem Goliath dagen efter jul. Så dagen innan jul när jag skulle rida, vi skulle hoppa minns jag. Det var sista gången jag nog skulle få rida Ricki, annars skulle hon åka till hästhandlaren. Så jag kom till stallet somvanligt, gick in till omklädningsrummet med några kompisar och satt där ett litet tag. Sedan sa mamma & pappa vi har fått en ny boxplats (vi hade en reserverad) och så skulle vi gå och kolla då.
Kom in i privatstallet, började gå neråt. Jag såg en lapp på väggen längst ner men jag tänkte inte på det utan jag trodde det var dom som hade boxen innan oss hade skrivit till mig. För dom hade åkt dagen innan. Folk i stallet hälsade och frågade hur det var osv. Så kommer vi längre och längre ner, vi var nästan vid sista boxen. Jag börjar gå saktare och saktare och bara stirrar mot boxen, det går inte att beskriva hur känslan var just då. Sedan fortsätter vi gå och jag saktare och saktare.
Sedan får jag syn på en fuxpäls och jag förstod direkt att det var Ricki. Jag kastade mig på mamma och kramade om henne. Jag stod och gjorde det ett tag för jag vart så lycklig så jag började ju gråta hihi och jag ville inte att någon annan skulle se. Mamma började också gråta och en till tjej där. Sedan kramade jag pappa också såklart. Fattar ni vilken känsla?!? Jag vart så jävla glad alltså så det fanns inte att beskriva.
Sedan red jag hopplektionen med henne då. Vi skulle ha henne på prov i ungefär 1 månad. För att bl.a se om hon vart snällare. Lite snällare blev hon faktiskt, men när jag stod och mockade och hade bunit upp henne nere på gången så kunde hon göra utfall mot dom som stod framför henne, hon gjorde det en gång mot mamma och hon vart livrädd. Eftersom hon inte är hästvan.
Dagarna gick och så fort man tog ut henne ur boxen och ställde henne i hovslagaren var hon hur snäll somhelst. Det var i boxen hon var så jäkla sur. Jag hopptränade henne,red ut och ja allt. Sedan när vi skulle besikta henne, så kom Gunnar för han skulle göra det då, han är ju jättebra vetrinär.
Så när vi kom till böjprovet så böjer han väldigt hårt det sa t.o.m en annan också så hon fick 2 gradig hälta på ena frambenet troja det var. Men det var antagligen för att hon hade ju gått varje dag och lite hårdare då. Så det var väll ansträngningshälta om man säger så. Sedan gick det ett tag skrittade med henne i 1 vecka ungefär, lite trav på slutet. Sedan tog vi in henne till kliniken och besiktade henne där då gick hon igenom!
Men vi beslutade att vi inte skulle ha henne endå .. För mina föräldrar var ju inte alls hästvana dom var t.o.m rädd för henne .. Så då åkte hon till hästhandlaren 1,5-2 månader senare. Det var jävligt hemskt. Usch .. Men när hon gick in i hästbussen såg det verkligen ut som att hon andades ut och jag blev faktiskt lite lättad. För det såg ut som hon ba: nu slipper jag dethär stället typ. Då kändes det faktiskt bättre.
Sedan åkte hon väll runt till några i skåne, jag fick kontakt med en tjej hon var 10 år som skulle ha henne. Men sedan fick hon inte ha kvar Ricki för hon var för svår. Sedan nu har jag kontakt med Julia som har Ricki. Hon rider henne skitbra om jag får säga det själv. Och dom passar jättebra tsm. Så jag är jätteglad över det att jag ens får träffa henne. Och nu ska dom tävla i helgen då får jag träffa både Julia och Ricki, ska bli så kul!
Sedan vart ju jag "ponnylös" på ett tag. Så vi provred nere i heby vi fastnade för en svart d-ponny en irländare. Jättefin och hoppade jättebra. Hon var gosig också. Men vi fick aldrig något riktigt pris så då kollade vi lite annat också. Sedan kom jag på, men Fabian då? Så köpte vi honom. Hihi min lilla prins pojke.♥ Så det känns jättebra nu att jag har Fabian + att jag vet att Ricki har det super. Det blev ju ett lyckligt slut endå. :')
Hoppas ni har orkat läsa dethär nu hehe.
Ricki stod på ridskolan jag red på. Jag red i ryttarsattsningen (rs) man har samma ponny hela tiden och red 1 dressyr och 1 hoppning i veckan också fick vi ut och tävla lokalt. Till en början red jag ju b-ponny eftersom jag var runt 10 när det startade. Sedan blev jag äldre osv. Så red jag en d-ponny som heter Romeo, skitfin ponny gillade honom mycket. Men sedan så blev han halt, då fick jag rida en annan ponny Puck litegranna. Så red en tjej i min grupp Ricki, och sedan sa Anneli (ridlärare) att jag borde testa henne. Så gjorde jag det och gillade henne. Sedan fick jag henne i rs. Hon var inte så jätteglad i boxen om man säger så, jag tror inte hon trivdes alls på stallet. Så eftersom hon var så jäkla sur i boxen och hon var hur fin somhelst så skulle stallet sälja henne.
Jag ville så gärna ha henne, jag tjatade och tjatade. Sedan började det närma sig jul och hon var inte såld ännu. Sedan sa mamma att jag skulle få en foderponny, som hette Goliath. Det blev jag såklart glad över också, men ville ju hellre ha Ricki. Jag skulle alltså få hem Goliath dagen efter jul. Så dagen innan jul när jag skulle rida, vi skulle hoppa minns jag. Det var sista gången jag nog skulle få rida Ricki, annars skulle hon åka till hästhandlaren. Så jag kom till stallet somvanligt, gick in till omklädningsrummet med några kompisar och satt där ett litet tag. Sedan sa mamma & pappa vi har fått en ny boxplats (vi hade en reserverad) och så skulle vi gå och kolla då.
Kom in i privatstallet, började gå neråt. Jag såg en lapp på väggen längst ner men jag tänkte inte på det utan jag trodde det var dom som hade boxen innan oss hade skrivit till mig. För dom hade åkt dagen innan. Folk i stallet hälsade och frågade hur det var osv. Så kommer vi längre och längre ner, vi var nästan vid sista boxen. Jag börjar gå saktare och saktare och bara stirrar mot boxen, det går inte att beskriva hur känslan var just då. Sedan fortsätter vi gå och jag saktare och saktare.
Sedan får jag syn på en fuxpäls och jag förstod direkt att det var Ricki. Jag kastade mig på mamma och kramade om henne. Jag stod och gjorde det ett tag för jag vart så lycklig så jag började ju gråta hihi och jag ville inte att någon annan skulle se. Mamma började också gråta och en till tjej där. Sedan kramade jag pappa också såklart. Fattar ni vilken känsla?!? Jag vart så jävla glad alltså så det fanns inte att beskriva.
Sedan red jag hopplektionen med henne då. Vi skulle ha henne på prov i ungefär 1 månad. För att bl.a se om hon vart snällare. Lite snällare blev hon faktiskt, men när jag stod och mockade och hade bunit upp henne nere på gången så kunde hon göra utfall mot dom som stod framför henne, hon gjorde det en gång mot mamma och hon vart livrädd. Eftersom hon inte är hästvan.
Dagarna gick och så fort man tog ut henne ur boxen och ställde henne i hovslagaren var hon hur snäll somhelst. Det var i boxen hon var så jäkla sur. Jag hopptränade henne,red ut och ja allt. Sedan när vi skulle besikta henne, så kom Gunnar för han skulle göra det då, han är ju jättebra vetrinär.
Så när vi kom till böjprovet så böjer han väldigt hårt det sa t.o.m en annan också så hon fick 2 gradig hälta på ena frambenet troja det var. Men det var antagligen för att hon hade ju gått varje dag och lite hårdare då. Så det var väll ansträngningshälta om man säger så. Sedan gick det ett tag skrittade med henne i 1 vecka ungefär, lite trav på slutet. Sedan tog vi in henne till kliniken och besiktade henne där då gick hon igenom!
Men vi beslutade att vi inte skulle ha henne endå .. För mina föräldrar var ju inte alls hästvana dom var t.o.m rädd för henne .. Så då åkte hon till hästhandlaren 1,5-2 månader senare. Det var jävligt hemskt. Usch .. Men när hon gick in i hästbussen såg det verkligen ut som att hon andades ut och jag blev faktiskt lite lättad. För det såg ut som hon ba: nu slipper jag dethär stället typ. Då kändes det faktiskt bättre.
Sedan åkte hon väll runt till några i skåne, jag fick kontakt med en tjej hon var 10 år som skulle ha henne. Men sedan fick hon inte ha kvar Ricki för hon var för svår. Sedan nu har jag kontakt med Julia som har Ricki. Hon rider henne skitbra om jag får säga det själv. Och dom passar jättebra tsm. Så jag är jätteglad över det att jag ens får träffa henne. Och nu ska dom tävla i helgen då får jag träffa både Julia och Ricki, ska bli så kul!
Sedan vart ju jag "ponnylös" på ett tag. Så vi provred nere i heby vi fastnade för en svart d-ponny en irländare. Jättefin och hoppade jättebra. Hon var gosig också. Men vi fick aldrig något riktigt pris så då kollade vi lite annat också. Sedan kom jag på, men Fabian då? Så köpte vi honom. Hihi min lilla prins pojke.♥ Så det känns jättebra nu att jag har Fabian + att jag vet att Ricki har det super. Det blev ju ett lyckligt slut endå. :')
Hoppas ni har orkat läsa dethär nu hehe.
Kommentarer
Trackback
